Splittringen inom alliansen i kulturpolitiken reell

Cecilia Magnusson (M) har i ett flertal tidningar runt om i landet gått ut med att jag ”försöker slå in en splittring mellan allianspartierna vad gäller filmpolitiken.” Nå, det är en splittring man lyckats skapa på egen hand. När riksdagen häromveckan debatterade och fattade beslut om regeringens förslag att från 1 mars utvidga den så kallade ledsagarregeln till att också gälla 15-årsgränsen, för att möjliggöra för fler familjer att se biofilm tillsammans, är det ett faktum att de två motpolerna i debatten var Moderaterna och Kristdemokraterna. Detta då Kristdemokraterna inte på några villkor ville ställa upp på att införa ledsagarregeln på 15-årsgränsen, medan Moderaterna intog den motsatta positionen och helt ville avskaffa offentligt reglerade åldersgränser, till förmån för branschreglerade. Detta trots att filmbranschen var oenig om saken när ett sådant förslag remitterades.

Splittringen inom alliansen vad gäller filmpolitiken började dock inte med frågan om åldersgränser. I allianspartiernas budgetförslag för 2017 spretar det rejält vad gäller finansiering av svensk filmproduktion. Moderaterna ligger nära regeringens ambitionsnivå, medan Liberalerna och Centerpartiet föreslog en halverad budgetnivå! Om Centern eller Liberalerna skulle styra filmpolitiken blir det inte så många nya svenska filmer framöver. Men vilken filmpolitik det skulle bli med en alliansregering är högst ovisst. Att döma utifrån den tidigare alliansregeringens kulturpolitik ligger det dock nära till hands att utgå från att det parti med lägst ambitionsnivå sätter ribban. Medan den rödgröna kulturpolitiken bygger på att S och MP bejakar varandras initiativ och därför blir kraftfull, präglades ju alliansens kulturpolitik av att partierna blockerade varandra, med resultat att Lena Adelsohn Liljeroth vissa år inte kunde presentera en enda proposition för riksdagen.

Skriver mer om saken bland annat här.